En klassisk fråga när en bok filmatiserats är vilken version som är bäst: boken eller filmen. Svaret är nästan alltid boken, vilket kanske framför allt beror på att boken föregår filmen. Många hinner därför läsa den innan filmen kommer, skaffa sig egna bilder av karaktärerna och fästa sig vid vissa avsnitt. Sedan kommer filmen, där karaktärerna inte ser ut som man tänkt sig, och favoritstycket i boken, exempelvis när huvudpersonen i High Fidelity blir erbjuden att köpa en värdefull skivsamling till vrakpris, har strukits ur manus. Detta ligger egentligen i filmmediets natur, då en regissör på ca två timmar ska försöka säga samma sak som man får sig till livs genom att lägga flera dagar på en bok. Därför är några av de senaste årens mest framgångsrika filmer, Brokeback Mountain och Benjamin Buttons otroliga liv, baserade på noveller, och i andra änden av skalan finner man filmserier baserade på flera romaner, uppdelade på flera filmer, som t.ex. Harry Potter- och Millennium-filmatiseringarna.

Film vs. bok

Detta är dock djupt orättvist mot filmen, som är ett utmärkt medium i egen rätt. De senaste årens filmatiserade romaner har gjort det svårare för originalmanusen, som ofta tar till vara filmmediets särskilda egenskaper bättre än romanfilmatiseringarna, tänk på filmer som Memento, Babel och Matrix. Sen finns det även böcker som gör sig bättre som filmer, fastän de redan i tryckt form var bra. Böckerna om Sune och Bert var roliga, framför allt för barn, men filmerna blev en angelägenhet för alla ålder, med fler typer av humor.

Poesi

Till skillnad från romaner är det få diktverk som filmatiserats. Här finns dock två undantag, som man inte kan bortse från: Iliaden och Odyssén, som båda filmats ett flertal gånger. Man skulle visserligen kunna invända att de inte är diktverk utan romaner på vers, vilket ju var det vanliga under antiken.