När det kommer till barnlitteratur så sitter vi nog alla på en hel del bra och hjärtliga minnen sen barnsben. För ingenting påminner nog så mycket om ens barndom än alla de härliga böcker som mamma eller pappa brukade läsa för, eller som man själv brukade bläddra i för den delen.

Man har helt enkelt så mycket bra minnen från just böckerna när man var liten. Oavsett om det så var en bildbok eller en bok med lite text. För att inte tala om de böckerna man började läsa när man blev lite äldre. Plötsligt gick man med i bokklubbar av olika slag och liksom nästan slukade en bok om dagen.

Böcker var helt enkelt en stor del av ens barndom, något som nog de flesta idag skulle hålla med om. Likväl som att vi själva villa att våra egna barn ska få ta del av alla härliga barnböcker där ute. För hur skulle egentligen ens barndom se ut utan vare sig Astrid Lindgren och alla hennes böcker? För att inte tala om Elsa Beskow. Ja, till och med alla Kitty-böckerna man slukade som tidig tonåring. Litteraturen öppnar upp till en ny spännande värld som man helt enkelt behöver få ta del av  när man är barn.

Vad ger man egentligen ett litet barn i födelsedagspresent, doppresent eller julklapp? Svaret är ju egentligen självklart, i alla fall om man funderar lite extra på det hela. Nog för att leksaker borde vara den mest ultimata leksaken för ett litet barn så finns det faktiskt andra saker som är ännu bättre att ge bort.

Den kanske bästa och mest minnesvärda gåvan till ett barn är ju inte mindre än en barnbok av den renaste sort. Eller ja, att den är ren kan vi ju hoppas, men det är alltid bra om den kan glädja och upplysa ett barn i sina bästa år. För att göra det hela ännu lite trevligare  så kan man alltid skriva några fina rader i bokens inledning, som barnet sedan själv kan läsa några år framöver. En bättre dopgåva än så finns det nog inte.

Så till alla er som sitter där hemma och är osäkra på vad ni ska ge er guddotter eller systerson, bege er till närmaste bokhandel och leta fram den finaste barnbok ni kan hitta. Varför inte en bok av Astrid Lindgren när den är som bäst? Alla barn borde ha en bok av Astrid Lindgren!

Alla människor har olika smak när det gäller böcker, det är därför det är så många som aldrig hört talas om nobelpristagaren i litteratur när han eller hon tillkännages. Vissa läser deckare, andra läser reparationsböcker och ytterligare andra läser fantasy, eller böcker som baseras på verkliga händelser. Så är det bara.

Det betyder förvisso inte att det är vattentäta skott mellan de olika typerna av bokläsare. Det rör sig om vad man inom samhällsvetenskaperna kallar idealtyper, vilket egentligen är samma sak som de karaktärer som framträder i tester av typen ”vilken sminktyp är du” i tidningar som Solo och Vecko-Revyn: ”Fick du flest c-svar, då är du Rosita Rouge”.

På samma sätt som Rosita Rouge naturligtvis även har användning för läppstift, eyeliner m.m. uppskattar de allra flesta mer än en litteraturgenre. Kvalitetslitteratur kan nästan ses som en genre för sig, i vilken både Sara Lidman och J.R.R. Tolkien ingår. Bra science fiction, som Asimov, Adams och Karin Boyes Kallocain, säger minst lika mycket om den tid de skrivits i som om författarnas fantasi.

Sedan finns också de böcker som föraktas av litteraturvetarna, men som ändå har klara kvaliteter. Stieg Larssons Millennium-trilogi är ett exempel, men det kanske främsta är Jean M. Auels serie Jordens Barn, som omfattar sex böcker och som inleddes med Grottbjörnens folk. I böckerna framförs ett flertal hypoteser om livet för 30 000 år sedan, när cro magnon-människor från Afrika mötte neanderthalare i Europa. Auel har kritiserats på många punkter, men hon har även visat sig föregripa paleontologers rön på andra.

Sen vän till mig sa en gång att han inte hade tid för att läsa längre. Jag blev så klart väldigt bestört och undrade självklart hur detta kom sig. Alla har väl tid för att läsa? Han menade dock att sedan han slutat pendla till jobbet dagligen, hade han inte längre en minut över för att verkligen fördjupa sig i sitt läsande. Oavsett om det så var en e-bok det handlade om, eller en helt vanlig pocketbok. Han fick helt enkel inte tiden att räcka till.

Och detta är väl ändå något som lite symboliserar vår tid i idag. Att tiden inte räcker till eller att vi inte hinner. Hinner vi inte det ena, så hinner vi inte det andra. Livspysslet är ett konstant dilemma som nästan alla i dagens samhälle verkar kämpa att få ihop. Oavsett om man så är singel, ung, medelålders eller har en familj med tre barn. Alla verkar vi ändå ha samma dilemma.

Vi har så mycket vi vill göra och så mycket vi vill hinna med.  Men ändå så har vi itne tiden till att göra detta, eller? Är detta verkligen hela sanningen eller skulle vi kaanske lyckas med att hinna med livet så som vi önskar ha det? För egentligen så handlar det väl egentligen om val, och inte måste. För alla de måsten vi har, har vi ju faktiskt valt åt oss själva. Men sanningen är att egentligen så måste vi ju igenting. Alla gör vi ju som vi önskar och vad vi tror oss kunna må bra av. Något dessvärre många verkar ha glömt eller förträngt.